Mål 2: Ekonomisk jämställdhet
Kvinnor och män ska ha samma möjligheter och villkor i fråga om betalt arbete som ger ekonomisk självständighet livet ut.
Ekonomisk jämställdhet handlar om allas rättighet att på samma villkor befinna sig på en arbetsmarknad och ha självständig försörjning. Målet innefattar kvinnor och mäns inkomster och löner, tillgång till arbete och utbildning, uttag av föräldraledighet, sjukdom och sjukfrånvaro samt kvinnor och mäns företagande.
Att kvinnor och män arbetar inom olika områden kallas för en horisontell könssegregerad arbetsmarknad, medan att kvinnor och män har olika positioner inom samma område kallas en vertikal könssegregering. Båda typerna av könssegregering förstärker normer och föreställningar kring kön och leder till ett sämre utnyttjade av kompetens och försämrar tillväxt och utveckling.
Uttag av föräldraledighet och vård och omsorg för barn och äldre bidrar till att kvinnor inte får samma karriärmöjligheter eller löneutveckling över tid, och bidrar till att kvinnor överlag har sämre pensioner.
Andra parametrar än kön har också en stor inverkan på en persons tillgång till heltidsarbete, löneläge och framtida pension. SCB har konstaterat att materiell fattigdom är mer än fyra gånger vanligare bland utrikes födda jämfört med inrikes födda med båda föräldrarna födda i Sverige och över 9 % av de som är födda i ett annat land än Sverige lever i materiell fattigdom, medan siffran för svenskfödda med två inrikes föräldrar är 2 %.[1]
Situationen i Jönköpings län
Jönköpings län har en högre sysselsättningsgrad än landet i stort, men det är en större könssegregering på marknaden i länet än generellt i landet. Kvinnor arbetar framför allt i offentlig sektor, medan män arbetar i näringslivet. Samma trend går att se nationellt, men den är extra stark i Jönköpings län.[1]
Den könssegregerade arbetsmarknaden bidrar till kvinnor och mäns olika ekonomiska förutsättningar, eftersom den offentliga sektorn har lägre lön och sämre löneutveckling än näringslivet. I Jönköpings län har kvinnor en förvärvsinkomst som motsvarar 78 % av mäns, vilket är ett par procentenheter än den nationella siffran på 80 %.[2] Kvinnor arbetar dessutom i mindre utsträckning heltid, vilket dels beror på den oproportionerliga omsorgsbördan som de bär, dels på att traditionellt kvinnodominerade sektorer inte erbjuder heltidstjänster i samma utsträckning. 63 % av alla timanställda och 67 % av alla deltidsarbetslösa i länet är kvinnor, vilket också är ett par procentenheter högre än det nationella snittet.[3]
Förutom att påverka människors levnadsvillkor, till exempel i relation till tillgång till anständigt boende och berikande fritidsaktiviteter, så påverkar även löneläget den framtida pensionen. Kvinnor, i och med lägre lön och större uttag av föräldraledighet och omsorg av barn, har i genomsnitt sämre pension än män och fler kvinnor klassas som fattigpensionärer.[4]
Förutom ojämställda löner så skiljer det sig även i mäns och kvinnors kapitalinkomster. Kapitalinkomst inkluderar bland annat räntor, aktieutdelningar, schablonintäkter och vinster vid försäljning av bostad och värdepapper. Även om ungefär lika stor andel av kvinnor och män har kapitalinkomster så är mäns kapitalinkomster nästan dubbelt så höga än kvinnors i länet.[5]
[1] SCB. Högre andel äldre med låg inkomst i Sverige jämfört med Norden (2017) Högre andel äldre med låg inkomst i Sverige jämfört med Norden (scb.se)
[2] SCB. http://www.statistikdatabasen.scb.se/sq/97360, SCB. http://www.statistikdatabasen.scb.se/sq/96450
[3] SCB. http://www.statistikdatabasen.scb.se/sq/97366
[4] Arbetsförmedlingen, publicerad i SCB regional jämställdhet
[5] SCB. Högre andel äldre med låg inkomst i Sverige jämfört med Norden (2017) Högre andel äldre med låg inkomst i Sverige jämfört med Norden (scb.se)
[6] SCB, Inkomst och taxeringsregistret, publicerad i SCB regional jämställdhet