Hälsa

Målet jämställd hälsa handlar om fysisk, psykisk, sexuell och reproduktiv hälsa och ett bredare förebyggande folkhälsoarbete. Målet innefattar också insatser till individer, till exempel i relation till funktionsnedsättningar och könsbekräftande vård. Alla, oavsett könsidentitet eller könsuttryck, ska ha tillgång till bra och ändamålsenlig vård. Arbetet med en jämställd vård kräver också att stereotypa uppfattningar om biologi kopplat till sociala konstruktioner utmanas och ifrågasätts.

Tillgång till och möjligheten att uppnå god hälsa påverkas av många aspekter i en persons liv. Socioekonomiska förhållanden har stor inverkan på människors hälsa och välbefinnande, till exempel så har kvinnor med kort utbildning betydligt sämre hälsa än genomsnittet.[1] Normbrytande könsidentitet, könsuttryck och sexualitet påverkar också en persons hälsa och välbefinnande. Hbtqi-personer har sämre hälsa än övriga befolkningen, på grund av diskriminering, trakasserier, våld och hot. Gruppen lider framför allt av sämre psykiskt hälsa, där transpersoner och bisexuella kvinnor är överrepresenterade.[2]

Utrikes födda har generellt sämre hälsa än personer som är födda i Sverige, vilket till stor del är kopplat till att gruppen i stor utsträckning har sämre levnadsvillkor. För att främja utrikes föddas hälsa behövs ändamålsenliga insatser för att motarbeta ojämlikhet i utbildningsnivå, sysselsättning och generell sämre ekonomi. För asylsökande, som i större utsträckning lider av psykisk ohälsa, så är det dessutom en utmaning att få tillgång till vård på grund av språkbarriärer och bristande kunskap om hur det svenska vård- och hälsosystemet är strukturerat.[3]

Situationen i Jönköpings län

Jönköpings län har ett högre ohälsotal än Sverige i stort. Ohälsotal är ett mått på hur många dagar under en tolvmånadersperiod som Försäkringskassan betalar ut ersättning vid nedsatt arbetsförmåga i förhållande till antalet försäkrade i åldrarna 16–64 år. I ohälsoantalet ingår sjukpenning, rehabiliteringspenning, sjukersättning och aktivitetsersättning. Kvinnor har ett större ohälsoantal, både nationellt och i länet.[4]  Kvinnor tar även ut fler sjukdagar än män; i länet tog kvinnor 2019 ut 63 % av det totala antalet sjukdagar. Kvinnor är framförallt överrepresenterade när det kommer till långtidssjukskrivning, medan kortare sjukskrivningar är mer lika ofta förekommande mellan könen.[5] Trots att kvinnor har fler antal sjukdagar och högre ohälsotal så drabbas män i högre grad av tidig dödlighet, till exempel genom olycksfall eller sjukdom. [6] Män är också överrepresenterade i statistik för suicid, under år 2020 var 84 % av de som dog i suicid i länet män. Det är en högre överrepresentation i jämförelse med rikets 72 %.

Både kvinnor och män i länet har mindre riskabla alkoholvanor jämfört med nationella nivåer, men det är nästan dubbelt så många män än kvinnor som har det.[7] Män har överlag mer risktagande beteenden, vilket även speglas i missbruksstatistik, och de är överrepresenterade i alkoholrelaterad dödlighet[8]. Män som grupp är mindre benägna att söka vård när de behöver det, vilket tyder på att maskulinitetsnormer har en negativ inverkan på mäns generella hälsotillstånd.[9]

[1] Skr. 2016/17:10 Makt, mål och myndighet 􀂲 en feministisk politik för en jämställd framtid, s. 42

[2] Folkhälsomyndigheten (2022) Hälsa hos Hbtqi-personer

[3] Folkhälsomyndigheten (2019) Hälsa hos peroner som är utrikes födda – skillnader i hälsa utifrån födelseland.

[4] Försäkringskassan, publicerad i SCB regional jämställdhet

[5] ibid

[6] Dödsorsaksregistret, Socialstyrelsen. Publicerad i SCB regional jämställdhet

[7] Folkhälsomyndigheten, publicerad i SCB regional jämställdhet

[8] Dödsorsaksregistret, Socialstyrelsen. Publicerad i SCB regional jämställdhet

[9] Skr. 2016/17:10 Makt, mål och myndighet 􀂲 en feministisk politik för en jämställd framtid, s. 42